Inte så svårt.

Vi var ute och promenerade i över en timme idag. I solen. På vissa sträckor blåste det ingenting och jag var tvungen att lossa på halsduken, lägga den över axlarna och knäppa upp jackan. Vi stannade till vid vattnet för att gå ut på en brygga. Där la vi oss på rygg och kände solens varma strålar. En tant skrek på sin gubbe som vandrade ute på isen och du försäkrade henne om att det nog var alldeles ofarligt, men du kunde såklart inte svära på det. Sen gick vi hem och jag la mitt huvud i ditt knä framför ett avsnitt av The O.C och du drog fingrarna genom mitt hår. Ibland är livet inte svårare än så.