Jag blev tipsad av en kollega om att läsa The Cuckoo's Calling strax innan jul och det var precis vad jag behövde läsa då. Så det var inte svårt att bestämma sig när jag hittade uppföljaren på Foyles i rätt format.
The Silkworm handlar om en försvunnen författare och hans outgivna bok som skapat en hel del rabalder i förlagsbranschen. Cormoran Strike anlitas av författarens fru för att försöka hitta honom och Strike tar sig an uppdraget, trots att han egentligen har andra uppdrag som han måste viga sin tid åt.
För mig är de här böckerna perfekta mysdeckare. För trots att den här boken är allt annat än mysig emellanåt så har den en förmåga att utstråla mysighet mellan raderna. Robert Galbraith är, som många av er säkert vet, en pseudonym för J.K. Rowling och jag får lite samma känsla av de här böckerna som för Harry Potter-serien. Hon är väldigt duktig på att få mig att känna att jag också vill vara där. Hennes London-beskrivningar är väldigt utförliga och har man varit i London är det ganska lätt att hänga med i miljöerna (hon namnger ofta fik, gator och områden samt hur Strike eller Robin tar sig dit). För kunder på jobbet brukar jag beskriva böckerna lite som en blandning av Agatha Christie eller Sherlock Holmes med mer nutida deckare. För även om The Silkworm var allt annat än mysig i vissa segment så är det inte alls lika mycket våld och utsvävande detaljer som ska få läsaren att sitta på helspänn i ständig rädsla och avsmak. Fokus tycker jag snarare ligger på att åka runt och prata med människor som kan ha värdefull information, skapa en känsla av vad som har hänt och dra i lösa trådar. Jag läste ut den när jag kom hem från jobbet igår och det var verkligen perfekt söndagsläsning i gungstolen med lite nypoppade popcorn och ett glas läsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar