Hur man inte vill spendera en ledig helg.

Skrivandes en pm i romersk rätt. Har nu ägnat hela lördagen och söndagen åt detta. "Kul". Tur att man är ledig sen. Skojar bara! Då måste jag tentaplugga, och jobba. Oh, the joy! Det enda som känns lite kul med min pm är att jag får skriva. Det var några kurser sen och jag har saknat det. Man kan ju tycka att jag borde ha startat i tid då, om det nu är så kul. Men riktigt så lockande var det inte. Nåja. En halv sida kvar och en himla massa redigerande innan inlämning, som är i morgon förmiddag.

På återseende!

The Silkworm - Robert Galbraith

Jag blev tipsad av en kollega om att läsa The Cuckoo's Calling strax innan jul och det var precis vad jag behövde läsa då. Så det var inte svårt att bestämma sig när jag hittade uppföljaren på Foyles i rätt format.

The Silkworm handlar om en försvunnen författare och hans outgivna bok som skapat en hel del rabalder i förlagsbranschen. Cormoran Strike anlitas av författarens fru för att försöka hitta honom och Strike tar sig an uppdraget, trots att han egentligen har andra uppdrag som han måste viga sin tid åt.

För mig är de här böckerna perfekta mysdeckare. För trots att den här boken är allt annat än mysig emellanåt så har den en förmåga att utstråla mysighet mellan raderna. Robert Galbraith är, som många av er säkert vet, en pseudonym för J.K. Rowling och jag får lite samma känsla av de här böckerna som för Harry Potter-serien. Hon är väldigt duktig på att få mig att känna att jag också vill vara där. Hennes London-beskrivningar är väldigt utförliga och har man varit i London är det ganska lätt att hänga med i miljöerna (hon namnger ofta fik, gator och områden samt hur Strike eller Robin tar sig dit). För kunder på jobbet brukar jag beskriva böckerna lite som en blandning av Agatha Christie eller Sherlock Holmes med mer nutida deckare. För även om The Silkworm var allt annat än mysig i vissa segment så är det inte alls lika mycket våld och utsvävande detaljer som ska få läsaren att sitta på helspänn i ständig rädsla och avsmak. Fokus tycker jag snarare ligger på att åka runt och prata med människor som kan ha värdefull information, skapa en känsla av vad som har hänt och dra i lösa trådar. Jag läste ut den när jag kom hem från jobbet igår och det var verkligen perfekt söndagsläsning i gungstolen med lite nypoppade popcorn och ett glas läsk.

Wild - Cheryl Strayed

Dags att damma av mina bokrecensioner igen...känner mig väldigt ovan och det blir nog lite hafsigt, men det är kul att titta tillbaka på!

En av böckerna jag köpte i London var Wild av Cheryl Strayed. Ni vet den där som handlar om Cheryl Strayed vars mamma dog för ett antal år sen varpå hon tappade fotfästet och bestämmer sig för att vandra PCT alldeles själv. Jag kommer antagligen se filmen och som vanligt vill jag ha läst boken först. Jag började läsa den när vårt flyg blev inställt och vi fick vänta en timme extra på nästa (ja, tur att det inte blev längre) och sen läste jag hela resan hem, och fortsatte läsa så fort jag kom hem från universitetet dagen efter och sen var den slut (plats för ledsen smiley här). Jag älskar den här typen av böcker. När människor utmanar sig själva och tar på sig helt galna uppdrag. Det får mig att bli pepp på att ta mig an nya utmaningar i sann "kan dom så kan jag"-anda.

Jag tyckte Wild var välskriven på det där sättet att jag stannade upp emellanåt och läste om vissa stycken för att de var så fina. Jag föreställde mig hur häftigt det måste vara att vandra PCT och hur vacker naturen måste vara, men nu när jag tänker tillbaka blir jag osäker på om det verkligen var sådär jätteomfattande miljöbeskrivningar? Men det kändes verkligen som om man var där med henne. Något annat som jag tyckte om var att det inte var en superhurtig beskrivning (tänk typ "och så vandrade jag på helt utan erfarenhet och allt var så perfekt och allt blev fantastiskt och visst hade jag problem men det var ju ingenting man inte kunde råda bot på med positivt tänkande!") utan att det gnälls en hel del, det begås en hel del misstag och hon var kanske inte sådär supersjälvständig ändå. Överlag en 4 av 5 skulle jag säga, jag var helst fast i Cheryls öde under de 2 dagar det tog mig att läsa den och finns det något bättre?

Längtar tillbaka

Vi kom hem från London sent i tisdags. Jag ville inte åka hem utan längtade tillbaka innan vi hade åkt hem. I onsdags googlade jag resor tillbaka. Men bokade inget, måste vänta till psykosen lagt sig. Men nu längtar jag. Allt här hemma känns så futtigt jämfört med de dagar vi spenderade där. Och Whole Foods...jag vet inte ens hur jag ska börja. Bilder kommer, så småningom.