Magiska dagar och långpass i vinterlandskap

Fredagar är lite heliga för mig, speciellt de helger när jag är ledig. Fredagar är också de dagar som jag springer långpass. Idag blev det 14 kalla och väldigt långsamma kilometer i ett underbart vinterlandskap. Långsamma blev dom eftersom det stundtals var väldigt halt och/eller oplogat. Kallt mest på grund av temperaturen och eftersom Niclas vintertights inte är vindstoppande. Kanske ska önska mig egna i julklapp? Jag har ju ändå lånat Niclas i 3 månader nu, snål student som jag är. Det var också 14 väldigt sköna kilometer. Jag har kommit att älska mina långpass mer och mer. Den där sega känslan och lugnet man får. Ingen stress och ingen press. En bastu efteråt hade varit pricken över i:et så att säga.

Väl hemma så parkerade jag mig i soffan i väntan på att Niclas skulle komma hem. Och hem kom han, med 2 pizzor! Så vi tittade på The Big Bang Theory, åt pizza och drack pepsi max medan fredagskänslan spred sig ut i fingerspetsarna. Jag har bläddrat i senaste Hus & Hem, Niclas har sett lite utdrag ur senaste Formel 1-loppet och sen såg vi Historieätarna tillsammans. Lite sådär som jag tycker att en fredag ska vara.

Det låter kanske inte mycket för världen, men jag älskar kvällar som den här. När man fixar lite, tittar lite på tv, lyssnar på en bra låt, äter anspråkslös med god mat och bara tar det så där lugnt. Andas ut kan man säga. Den känslan har jag tyckt om sen jag var liten och jag längtar tills jag bor i hus och har familj, för då kan man uppnå den ultimata känslan av lugn har jag för mig.
Jag pratar om när man betraktar ett hus med en familj lite utifrån.  Någon sitter i sitt rum och ritar till lite musik, någon annan läser favoritboken för 54:e gången, en sitter med en kompis och spelar kort, tv:n står på, någon bakar och en annan kommer precis hem från en sen träning. Man pratar med varandra, men bara lite då och då, inte det där konstanta tjattret som kommer med vardagen. Utan det är lite skratt i luften, lite nyfikenhet och ett lugn som ligger som en varm filt runt alltihop. Förstår ni vad jag menar?
Kanske inte. Men det är i alla fall den känslan jag får av sena lugna vinterkvällar utan måsten när det närmar sig jul. Och den känslan. Den älskar jag. Den är magisk.