Tre år igår

Igår firade jag och den bästa killen jag vet tre år tillsammans. Vi åt oxfilé, drack rödvin, åt mängder med dyrt jamjam-godis, tittade på tusen avsnitt av How I Met Your Mother och när jag gick och la mig skulle du bara kramas ett tag, sen vaknade jag vid sju av att du gick upp fullt påklädd för att ta av dig linserna. Det var precis så som jag ville ha det.  Tänk att det var tre år sen vi var på vår första officiella dejt. Det är tre år sen jag åkte direkt från träningen till Medborgarplatsen för att sitta på ett fik och störa sig på hur mannen bredvid sitter och småskrattar åt vårt samtal. Tre år sen du köpte den största menyn med läsk och popcorn som jag sett. Som de två tjejerna som satt bredvid oss undrade om vi kunde dela med dem. Jag var för nervös för att äta ett enda och dricka vågade jag inte för då kanske jag skulle behöva kissa. Jag hade såklart inte behövt oroa mig, för det fanns inte så mycket tid att äta på. Tur att Mamma Mia var en så dålig film, jag hann inte se så mycket ändå. Men tänk. Det är tre år sen.  

Tre år med den där killen. Den där killen som för nästan två och ett halvt år sen mimade jag älskar dig när min favoritlåt spelades en sen nyårsnatt. Birds med Kate Nash. Jag såg inte vad du försökte säga så du var tvungen att viska i mitt öra. Den killen som börjar gråta när jag gråter för att han har fått reda på vad han ska få i julklapp. Den killen som håller om mig när jag tycker att hela världen rasar runtom mig, som kryper ner i sängen en stund för att hålla om mig innan han åker till jobbet och som alltid drar mig närmare sig i sömnen. Killen som köper blommor och presentkort på olika butiker när jag är ledsen för att pengarna är slut. Det finns ingen som retar mig som du, det finns ingen som jag skrattar så mycket med som med dig. Jag älskar dig så himla mycket.