Jag har inte sprungit på en halv evighet. På riktigt. December blev som vanligt en dimma av jobb och plugg. Fast, äh, jag kan inte säga att jag sprang särskilt mycket innan dess heller. Men! Så lovade jag bot och bättring efter en trött och tung sista månad på förra året. Jag skulle minsann se till att få in lite vardagsmotion. Det blev till att lova någon form av promenad eller träning varje dag. Det behöver inte vara något speciellt, den där superjobbiga trötta måndagen kan det räcka att hoppa av bussen vid stationen innan och gå en extra bit men en ledig dag kanske det blir en timme innan frukost. Det skulle bara vara någonting extra.
Men så hände någonting.
När jag skulle ge mig ut på dagens promenad så kände jag att - nej, jag ska inte alls promenera idag. Idag ska jag springa! Så jag sprang. Det gick olidligt långsamt och var fruktansvärt jobbigt, men sprang - det gjorde jag. I hela 38 minuter innan jag kom hem och la mig på golvet i 10 minuter och kved av utmattning. Visst känns det fint att va' vid liv, en dag till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar