Anders Fagers bok Samlade svenska kulter är massa berättelser med övernaturliga skräckinslag som alla utspelar sig i Sverige under varierande tidpunkter. Här finns en salig blandning av 1700-tal och nutid, magi och splatter. Alla berättelserna knyts ihop mer och mer ju längre in i boken man kommer. Samlade svenska kulter är indelade i tre böcker, så man behöver inte läsa hela boken på en gång.
Jag gillar att Fager lägger ner tid på det vanliga i berättelserna också, inte bara det onaturliga. Det gör de onaturliga delarna så mycket mer opassande och läskiga.
Något jag däremot ställer mig frågande till är allt sex, det kändes befogat många gånger men ibland blev jag jättetrött på det. Det kändes som om han tyckte att det behövdes för att öka känslan av det läskiga och förbjudna, vilket jag inte håller med om alla gånger (men ibland). En "bögincident" nämns i boken (får man skriva så utan att det låter fel?) som jag mest uppfattade som maktutspel, men det fanns desto fler lesbiska moment. Det skrivs mycket om tjejer som objekt i sexet och ibland tröttnar jag på det också, så jag gillar att Fager väljer att ha med även starka kvinnor i stora roller.
Ibland går han väldigt fort fram, måste läsa om vissa stycken flera gånger innan jag förstår varför eller hur någonting har gått till. Enligt andra väldigt inspirerad av H.P. Lovecraft, det kanske hade underlättat om jag läst något av honom innan jag gav mig på den här. För jag tycker att han lägger ut mycket trådar (symptom hos "offer", saker som händer) som inte knyts ihop. Jag vill veta vad det är för monster! Men Fager verkar vilja hålla det väldigt dolt och förklarar sällan bakgrund eller fakta kring de monster han har skapat. Kanske är det för att bygga upp en slags mystik och därmed också en obehagligare känsla för läsaren. För mig fungerar det inte riktigt så, jag vill helst veta så mycket som möjligt om hemskheterna för att verkligen kunna ta till mig det obehagliga i dem. Men jag är ju inte alla andra.
Inte sagt att jag tyckte den här boken var dålig, den var väldigt välskriven och ett högst intressant bidrag till den svenska skräcklitteraturen men jag hade nog önskat lite mer. Vissa avsnitt tycker jag är fantastiska (första delen med flickorna på dansbanan, eller akvarietjejen till exempel) men det känns som de är kapitel där han väver ihop det ganska bra ju längre in i boken man kommer. Stundtals fantastisk och stundtals ett stort "men vad hände nu?" skulle jag vilja säga. Ingen bok som fick mig att ligga vaken på nätterna och darra av skräck, men som ändå gav obehagskänslor när det väl begav sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar