I lördags unnade jag mig en ny bok, Lärjungen. Jag gillade ju verkligen deras debutbok, Det fördolda, och att den slutade med en cliffhanger gjorde inte saken bättre. Jag var tvungen att läsa uppföljaren.
I bok nummer två jobbar Sebastian Bergman på att förbättra sitt liv. Kanske inte så hårt som man skulle vilja, men han försöker i alla fall. Han undersöker också cliffhangern från första boken närmre och blir nästintill besatt av det han har fått reda på.
Samtidigt på Riksmord har man problem med en ny seriemördare. En copycat som härmar en av Sveriges mest störda seriemördare genom tiderna. Han är skicklig och verkar kunna detaljerna utan och innan, det är nästan som att han är sin föregångare. Problemet är bara att föregångaren sitter inne på Lövhaga på livstid. Det dröjer inte länge förrän Sebastian måste hjälpa till och han inser då att det här är personligt. Sebastian har nämligen träffat alla offren.
Den här var så spännande. Jag kunde nästan inte sluta läsa. Jag blir nästan arg på deras cliffhangers i slutet på varje bok, samtidigt som jag älskar det. Sen är jag smått fascinerad av psykologi och störda människor och det påverkar såklart mitt omdöme, men ändå. Så genialt, det får mig att vilja läsa mer, mer, mer. Bra jobbat!
1 kommentar:
Har första boken hemma men inte läst den ännu, men ser framemot det
Skicka en kommentar